Surströmmingen var från början billig vardagsmat, främst hos de som bodde på norrlandskusten. Surströmmingen är känd redan från 1500-talet, då man förvarade strömmingen i trätunnor. När man började få bättre förvaringsmöjligheter som t.e.x. träkaggar och plåtburkar så ökade försäljningen söderut.
Surströmmingen fångas på våren, och läggs först i en saltlake med mycket salt, och sedan i en saltlake med lite mindre salt.
Under 1800-talet så började surströmmingen bli festmat.
Surströmmingspremiären är satt varje år till den tredje torsdagen i augusti, och detta på begäran av producenterna. Eftersom det blev ökad konkurrens, och det gjorde att salterierna hade varit för ivriga och börjat sälja innan strömmingen var färdigjäst. Detta höll på att förstöra surströmmingens rykte. Så därför är datumet satt så att den hinner jäsa färdigt.
Strömmingen brukar ligga i lake 6-8 veckor.
En korrekt middag enligt Ruben Madsen går till på detta sät:
Man ska ha flera olika sorters strömming, från flera olika tillverkare, så att man kan upptäcka smakskillnaderna. Strömmingen ska serveras med mandelpotatis. Man kan använda gul lök, men den röda löken är mildare och passar bättre. Helst ska det vara hårt tunnbröd till.