Hujedamej sånt barn han var!

Hör nu på go’ vänner så ska jag för er berätta

Vad en gosse gjorde det är nu länge sen.

Men nog lever minnet kvar i smålands sköna dalar,

Katthult lönneberga det var dem gossens hem.

Hujeda mig sånt barn han var, ej värre tänkas kan och

Emil var det namn han bar, ja Emil hette han. Sing

Du-del-dej sing du-del du-del dej. Sing

Du-del dej sing du-del dej huje du je-da mej.

 

2. Hör nu på, go’ vänner så ska jag för er berätta

vad vår Emil gjorde en dag i sköna maj,

upp i katthults flaggstång hissa han sin lilla syster

stod sen lugnt och såg henne hänga där på svaj.

Hujeda mig sånt barn han var

Fast ida var rätt nöjd,

Ty ingen annan svävat har

På denna höga höjd.

Refr. Sing dudel dej sing dudel dej sing dudel dudel dej.

Sing dudel dej Sing dudel dej hujeda jeda mig.

 

3. Nästa hyss han gjorde var när han i grönsakssoppan

dök på huvet ner och sen satt där stenhårt fast

uti mor sins soppskål ty hans öron var för stora

så det blev att fara till doktorn och det med hast.

Hujeda mig sånt barn han var,

Tror inte också ni,

Att den som blott en soppskål har

Vill ej ha gossar i.

 

4. Hör nu på, go’ vänner, inte kan jag ju berätta

alla hemska hyss som vår emil tog sig för,

men i snickarboden fick han sitta alla dagar,

tänk på det, små barn, om ni denna visa hör.

Hujeda mig sånt barn han var,

I hela småland fanns

Ej nån så vild som emil var

Och ingen annanstans.

 

Av: Astrid Lindgren